Min nu halv bortglömda barndom var full av liv och rörelse. Eller jag måste kalla den för vår. Jag gjorde inte bort mina första år ensam utan tog hjälp av mig allt för uppskattade "storasyster". Hon kom till mig och blev min bästa vän vid första gången som vi träffades. Jag hade inga egna syskon medans hon redan hade fått två. Jag hade aldrig flyttat och nu ville jag inte göra det häller. För där fanns vi i nuet och brydde oss aldrig om en morgondag som inte involverade oss båda två. Du och jag, på sommaren, på vintern, som olika karaktärer i de olika fantasifulla lekarna som var så fulländade. Nu önskar jag hällre att vi kunde vara de där vi var då.

När jag började förskolan (Trollsländan) i en ganska normal stor klass brukade hon stanna till på morgonen och måla med oss. jag tyckte alltid att det var jätte roligt att visa upp vilken fantastisk vän och syster jag hade. Hon var väldigt duktig på att måla och jag var ofta avundsjuk på hennes verk. Jag brukade sudad hennes namn på bilderna och fått och skriva in mitt eget.

 Hon var och har alltid varit ett huvud kortare än mig men många tordde på våra lögner om hur rika vi var och att hon var min syster. När vi träffade folk ute så brukade vi hitta på att vi hade en massa djur och att våra föräldrar var super rika.

Vi hade ett önsketräd utanför äldreboendet åsbacka där vi stannade till på morgonen för att önska och prata. Vi hade en otrolig fantasi så vi levde i våran egen värld, det fanns inga bekymmer. Inte om morgondagen eller om några år frammåt. Vi kom överens om saker vi kunde lägga under trädet för att se om den andre hade gått hem. Om det inte låg någonting under trädet var den bästa vännen kvar på skolan och man kunde vända på klacken och gå tillbaka för att bänta på henne.

Våra andra kompisar blev sura och arga på oss eftersom vi bara tillägnade tid till varandra. Hennes kompisar "hatade" mig och mina "hatade" henne. Men inte brydde vi oss. Ist utnytjade vi det och skrev ett brev till en av hennes vänner. Usch, det var ett mycke elakt brev för att vara mellan ungar som oss. Det framstod mycket klart att jag och min vän var bäst, och att de andra var = spagetti och köttfärssås. Vi hade aldrig klarat av att vara fler än två. Det fanns bara oss, vi, du o jag.

På somrarna brukade vi alltid cykla och vi var riktigt snabba i även de brantaste backarna. Det hände mycket intressanta saker när vi var ute. Vi blev "jagade", vilket vi fortfarande påstår även fast det bara var vår fantasi. Inbillningarna om blodet på skolväggen och mördarna på skolgården. Våra tripper till Bäsksele och den gången jag slog, du vet vad eftersom jag kvirde ur mig det när du frågade.

Det finns så otroligt mycket som jag kan berätta om OSS. Det finns så otroligt många saker som jag saknar och tänker på. 2006 hade vi ett uppehåll, vilket inte var så nödvändigt. Men tydligen så var det väl kanske början på någonting nytt för oss båda. Vi började umgås med andra människor och hon flyttade hemifrån. Vi var på olika platser i livet.

Men det kom en kväll när jag fick ett sms av "alvenaddrottningen" som hon fortfarande hette på min telefon. Hon ville träffas. Och ja, jag ville absolut. Hon kom till mig, ingenting var förändrat. Där stod hon i min hall. Den bästa vännen jag alltid haft, hon som har varit en del av den jag blev. Jag kunde inte stoppa tårarna som rann nerför mina kinder. Dom störtade ner emot golvet och vi kastade oss i varandras armar. Min bästa vän.

Efter det umgicks vi varje dag i flera veckor. Men vi blev aldrig less. Våra kompisar däremot blev sura och jag iallafall tappade några. Men jag rördes inte av det. Nu tog vi igen de åtta månaderna som vi missat och allt var så otroligt suveränt! Vi var vi igen.

Sommaren 2007 tillbringade vi nästan varje lunch och många middagar på frasses i Vilhelmina. Vi var smala båda två och vi tyckte inte att det spelade någon roll om vi åt där varje dag bara vi var SNYGGA! Vi hade båda råblont hår den sommaren. Den gråmunkjackan var som mest aktuell och only brallorna lånade vi emellan varandra kors och tvärs. Våra ansikten var fulla av smink och vi såg ut som riktiga 14åringar. Men den sommaren var så jäkla bra! Vi gick hela dagarna fram och tillbaka. Ner på trissen för att lägga på ännu ett lager och hem till mig för att ge kaninungarna mat.

Vi gjorde dumheter, ja de kan ni skriva upp. Alla kan jag tyvärr inte skriva ut men jag minns det mycket väl. Utsmitningar genom fönster, dricka alkohol ut en balsam flaska, åka till strömsund mitt i natten för att sitta i rondellen. GALET! Nog pratat om sånt.

2007 skaffade jag pojkvän och jag o min bästa vän umgicks inte så ofta. Hon kommer alltid vara den viktigaste för mig och jag älskar henne över allt annat.

Jag visste inte att det skulle bli som det är just nu. Men jag hoppas över allt annat att hon skulle behöva mig någon gång. Jag har så mycket mer att berätta.