vatten, vitt, salt, kallt

När du sover som en björn är det bara vi som ser. Vi känner ofta igen när du snarkar. Ett ljud som aldrig vi velat höra igen. Somna i duschen, badkaret eller över bordet. Ingen kontroll över vad du skallar. Att alltid önskat bort alla hysteriska nätter har försvunnit ur tanken och allt fler individer vet allt. Som en öppen bok väller jag mig över de grönröda träden och ljusrosa människorna. Tunga, blöta, breda  ögon på dig ögonfransar på mig. Okontrollerat ger du min kropp en ännu större börda och håret slängs iväg. Glädjen när du bär iväg mig till sängen är berädd att kasta sig genom väggarna och klipporna på din kropp är stora, hårda och skadar mig på nytt genom endast en smekning. Att brinna känns plötsligt som en kyss och att se dig känns som nästa hot. Ge mig en anledning ger både du och jag vika. En liten glimt i ögat gör oss förenade och älskande hittar de oss över på andra  sidan. Min kämpe, ande, äkta och sårade jag ber dig om förlåtelse och hoppas på nytt liv 

Kommentarer
Postat av: din mammas kusin Jennie

väldigt vackert, och väldigt mörkt. jag tänker på när du sov bredvid mig i Storseleby för många år sedan. det du skriver har en nerv och dina ord bär en berättelse. har du funderat på att skriva som ett jobb så har du redan en mycket god start.

jag har följt din blogg ett tag, och inte förrän idag har jag sett dig skriva såhär. du har något här, en början i ditt skrivande som du verkligen kan fortsätta med. stora kramar från din ... kusinmoster?

2010-05-15 @ 00:31:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0