När jag tänker efter har jag det så fruktansvärt bra! Det är så många som är missnöjda och vill bara ha mer och mer. Finns även de som vill ha kakan och äta den också. Men det går inte serni!! Min fråga är oftast som för alla små, varför? varför är det så? varför blev det på det viset? Det är fruktansvärt orättvist och jag sänker gång på gång tankar till de som tyngs ner av vardagen just nu. Går det över? det är ingenting jag vet, eller säkert kommer få veta. Jag kan bara hoppas på att jag har den turen att slippa den smärtan som ni går igenom. Många varma kramar. Jag vet att ingenting blir som det var, men det blir bättre!